C - 20100319
Det sägs att varje gång en dörr stängs så öppnas en annan. Att vända mig om fast jag inte vill, att inte vara skapad för att älska och att inte vara skapad för att hata. Vad duger jag till och vem? Är det nu jag ska skratta eller gråta? Är det nu min tur att trycka ner någon för att hålla mig själv över ytan? Att känslor bara är känslor och inget annat. Att vi är skapta för känslor, att man inte sårar på riktigt utan det är något gud vara hittat på för att se hur vi påverkas.
Inbillar man sig att det gör ont i bröstet när man är ledsen? Är det verkligen ritkiga fjärlilar i magen som ger din kittlande känslan i magen när man är kär? Varför ängna sitt liv till någon annan när man kan skaffa sig en egen religon och kultur ? Varför prata när man kan skrika, varför falla när man kan resa sig upp, varför sova om man ändå ska vakna?
