31juli 2010


Egentligen kan man inte riktigt veta vem ens riktiga vänner är förrän man sitter där med en kniv i ryggen eller ett slag i magen.
Jag kan ju fråga rakt på sak, fråga om sanningen, men lika lätt som det är att prata illa om mig så är det väl att ljuga till mitt ansikte. Men hur vet jag om det är sanning eller lögn?
Det är väl bara att vänta och se. Men ska jag behöva gå och vara försiktig ända tills jag är säker på den ena eller den andra saken? Sanning eller lögn? Ska jag gräva i det, gå till botten med det? Är det lönt?
Jag får vara försiktig tills sanningen kommer fram.

I’m enjoyin’ it cautiously.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0