younevaknow

Fruktansvärt irriterande och jobbig orolig känsla i magen idag.
Det är så att jag lätt, då menar jag väldigt lätt, får den där orliga knipande känslan i magen. Nej inte för att jag behöver göra nr 2. (och btw, varför måste bajsa kallas nr 2 för? Varför kan inte kissa vara nr 2. Varför har den fått äran att vara nr 1 för? Aja strunt samma!)
Jag ringde H stället idag vid tolv. Frågade om de hade läst mitt mail. De hade gjort det men de hade "glömt" svara eller något sånt i den stilen, de hade väl gått om varandra med att göra det.
Jag frågade om vi kunde göra så som jag skrev i mailet, om den åttonde ist för imorgon?
Hon sa att hon skulle höra med de andra och ringa tillbaka till mig i eftermiddag. När klockan blev strax över fyra fick jag känslan i magen. Ska jag ringa dom igen, tänkte jag. Vill inte vara för på heller.
Jag väntar till strax innan klockan slår sju och ringer, inget svar, de är inte kvar där. Jävla skit alltså!
Jag hatar, verkligen HATAR när någon säger att de ska ringa eller höra av sig och sen inte gör det, speciellt när det är såna här viktiga saker.
Nu måste jag ställa klockan på åtta och ringa dom imorgon. Om jag kör innan nio så hinner jag ner till elva som det var bestämt från början.
Så Pauline vi kanske ses imorgon<3

Detta med att få den oroliga känslan i magen kommer från när jag var yngre. Faktiskt pappa och Harrines fel, helt ärligt. Som barn så var det massa farande fram och tillbaka mellan dom två. Bråk och tjafs. Stanna eller åka. Packa ner och packa upp.
Man visste aldrig om det skulle bli ett lugnt möte eller vistelse. Där av den orliga känslan i magen.
Jag är sån som person att jag vill ha rutin på de viktigaste sakerna i livet. Jag klarar inte av att gå ovetande gällande de stora sakerna. Jag måste planera för att bli lugn. Är inte mig själv annars.